Nu kommer nya tider på nya Söderstadion

Tillgivenhet ligger bakom nio tiondelar av all lycka som finns i våra liv. Det hävdade Narniaförfattaren CS Lewis.  Det sinnes- och kroppstillstånd han syftar på brukar beskrivas som kärlek fri från sensuella element, och för på våra breddgrader en tillvaro i skuggorna; här intar oberoende, ekonomiskt och känslomässigt, tätpositionen i värderingsenkäterna.

Här brukar hyllade fotbollsspelare som tar av sig pjucken efter sin sista match tackas med ett rejält handslag, ett »vi ses och hörs«. Sedan varken hörs eller ses man. När vi hör att en gammal fotbollslegend hittats död, ensam i sitt ensamhushåll, brukar vi skämmas över att vi lurat i varandra att det där kärva i sin enkla uppriktighet är det välgörande.  Men nästa fotbollsspelare avtackas med ännu ett rejält handslag.

31 810 Hammarbyanhängare tog sig till Tele2 arena i Stockholm i söndags kväll.  För att se en allsvensk match. Men ännu mer för att tacka av Kennedy Bakircioglu. En spelare som älskats mer än någon annan i sin klubbs sekellånga historia. Läktarna glittrade i grönt och vitt. Spelarens, inte lagets namn vajade i stora tygbokstäver över en av sektionerna. Fans grät, rös, log. Tv-kommentatorer sa att de aldrig sett något liknande. På ceremonin efteråt dök gamla lagkamrater upp på en stor bildskärm. Zlatan Ibrahimovic sa: »Kennedy, du ska vara stolt över din karriär.« Erik Israelsson sa att han skulle kunna prata om Kennedys mål, passningar och skott i evigheter. »Jag har bara stått och gapat ibland på träningar och matcher och kollat.« Men viktigare var något annat: »Du har alltid tagit hand om dina lagkamrater, spridit glädje, jag tvivlar inte en sekund på att alla hammarbyare kommer att ta hand om dig nu efter karriären.« 

Det var tillgivenhetens stora kollektiva ögonblick i den kalla nordiska höstkvällen.

Läs mer Fokuserat:

Vänster, höger om, bakåt, halt! (#44)

Sno inte våra Mumintroll! (#43)

När omöjlig teknik verkligen funkar (#42)

Inlägget Nu kommer nya tider på nya Söderstadion dök först upp på Fokus.

Horace igen

»Är det för att provocera som Helsingborg bjuder in Horace Engdahl?«, skrev Ingrid Mattiasson Saarinen,gruppledare för Vänsterpartiet i Helsingborg, i Sydsvenskan. Anledningen var en »Kultur-wknd«, arrangerad av kommunägda Helsingborg arena & scen den 15–17 november, där akademiledamoten Engdahl är tänkt att delta.Arrangören Ulf Dahlström svarade: »Horace Engdahls medverkan är inte på något sätt oreflekterad« och försäkrade att evenemanget inte hade en antifeministisk agenda. Han pekade på andra bokningar, som feministen Josefine Thoréns samtal med författaren Patrik Lundberg. Thorén svarade: »Min feministiska närvaro skapar inte en antifeministisk lucka att fylla. Använd mig inte som alibi för att boka Horace Engdahl.«

Åsa Linderborg skrev att Vänsterpartiets »rullor bågnar av generationer av medlemmar som drabbats av den repressiva åsiktsregistrering som Mattiasson Saarinen nu vill nyttja mot andra« och att vad den »historielösa Mattiasson Saarinen sysslar med nu är det som vänstern aldrig ska hemfalla åt: antiintellektuell opportunism«.

Mattiasson Saarinen svarade Ulf Dahlström att hon reagerat på att Horace Engdahl presenterats på ett sätt som inte »tagit intryck av vad som hänt, av hur Horace agerat och vad han sagt« utan som en »känd kulturpersonlighet«, dessutom som »folkkär, folkbildare och framstående litteraturvetare«. Det var »mest provocerande, att Horace sätts på en piedestal«. Varför skrev man inte att han var en »kontroversiell kulturpersonlighet«? Hon påminde om att Ängelholm avbokat en som gjort ett »kontroversiellt uttalande om en religion« och tyckte att Helsingborg borde överväga samma åtgärd mot Engdahl.

Jens Liljestrand, Expressen, också inbjuden, skrev: »Bokar ni av Horace Engdahl får ni avboka mig också.«

Inlägget Horace igen dök först upp på Fokus.